Kan man svimma eller dö av en panikattack? Vanliga rädslor vid panik

Under en panikattack är det sällan symtomen i sig som skrämmer mest, utan vad de uppfattas indikera. Hjärtklappningen blir en hjärtinfarkt, andnöden blir kvävning, yrseln blir en förestående svimning. Tankarna kommer snabbt och känns inte som tankar utan som en riktig beskrivning av vad som håller på att hända.

Innan vi går vidare

Den här texten handlar om rädslor vid paniksyndrom, alltså när attackerna återkommer och när en medicinsk bedömning inte visat något som förklarar besvären. Nya symtom, förändrade symtom eller symtom du är osäker på ska alltid bedömas av läkare. Att lära sig förstå panik innebär inte att sluta lyssna på kroppen.

Rädsla för hjärtat

Hjärtklappning, tryck över bröstet och stickningar i vänster arm är symtom som naturligt drar tankarna till hjärtat. Att bli rädd är därför inte irrationellt, särskilt inte första gången.

Det som brukar bli tydligt när en attack analyseras i detalj är hur förloppet ser ut. Symtomen kommer ofta i vila eller i situationer där du känt dig instängd, de växlar med hur mycket uppmärksamhet du riktar mot bröstet och de avtar när något avleder fokus för din uppmärksamhet, till exempel ett telefonsamtal. Det mönstret hör ihop med muskelspänning, andning och rädsla snarare än med belastning på hjärtat. Är du osäker är läkarbedömning rätt väg. När den är gjord är nästa steg att arbeta med det som håller rädslan vid liv.

Rädsla för att svimma

Yrsel och ostadighet är bland de vanligaste symtomen och slutsatsen blir ofta att du håller på att svimma. Här finns en skillnad som brukar vara användbar att känna till. Svimning beror i regel på ett blodtrycksfall, medan panik innebär att puls och blodtryck går upp. Den yrsel som uppstår vid snabb andning känns obehaglig men är något annat än den yrsel som föregår en svimning.

Ett undantag värt att nämna är blodfobi, där blodtrycket faktiskt kan falla vid åsynen av blod eller sprutor. Om du har svimmat vid upprepade tillfällen bör orsaken utredas av läkare.

Rädsla för att inte få luft

Känslan av att inte få tillräckligt med luft är en av de mest skrämmande. Det som ofta förvånar är att den vid panik brukar hänga ihop med för mycket andning snarare än för lite. Snabb, ytlig andning sänker koldioxidhalten i blodet, vilket ger pirrningar, yrsel och just den där lufthungern. Kroppen får syre, men signalsystemet upplevs som att den inte gör det.

Rädsla för att tappa kontrollen eller bli galen

Overklighetskänslor, som att se sig själv utifrån eller att omgivningen känns filmisk, hör till de symtom som oroar mest. De uppstår vid hög ångest hos i övrigt friska personer och går över när ångesten sjunker. De är inte tecken på att man är på väg att förlora förståndet.

Rädslan för att göra bort sig är också vanlig: att skrika, ramla ihop eller springa ut. I praktiken gör de flesta ingenting av detta. Vad andra faktiskt märker är oftast betydligt mindre än man tror.

Varför rädslan kvarstår trots undersökningar utan anmärkning

Många har hunnit göra EKG, blodprov och läkarbesök innan de söker psykologisk behandling. Beskedet att allt ser bra ut ger lättnad, men den brukar inte hålla länge. Nästa gång kroppen känns konstig är rädslan tillbaka.

Förklaringen ligger i hur övertygelser förändras. Ett besked riktar sig till ditt förnuft, medan katastroftolkningen lever i själva stunden när symtomen är som starkast. Så länge du varje gång gör något för att avvärja katastrofen, som att sätta dig ner, andas på ett särskilt sätt eller lämna platsen, kommer erfarenheten aldrig att motbevisa tolkningen. Det beskrivs närmare i artikeln om säkerhetsbeteenden.

I behandling arbetar man därför inte enbart med goda argument. Man undersöker vilka belägg som faktiskt finns för och emot tolkningen och prövar den sedan i verkligheten, under former som är begripliga och överenskomna i förväg. Läs mer om panikens onda cirkel eller om hur behandlingen går till.

Källor

• Westling, B. E. (2026). Paniksyndrom och agorafobi. I L.-G. Öst (Red.), KBT inom psykiatrin (3:e uppl.). Natur & Kultur.
• Clark, D. M., Salkovskis, P. M., Öst, L.-G., Breitholtz, E., Koehler, K. A., Westling, B. E., Jeavons, A., & Gelder, M. (1997). Misinterpretation of body sensations in panic disorder. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 65(2), 203–213.