Säkerhetsbeteenden vid social ångest – det som lugnar kan vidmakthålla rädslan

Nästan alla som känner stark social rädsla har byggt upp små knep för att ta sig igenom situationer. De är kloka lösningar på ett obehagligt problem och de fungerar, för stunden. Ändå är de en av de starkaste anledningarna till att rädslan aldrig riktigt släpper.

Så kan de se ut

• undvika ögonkontakt eller titta strax bredvid den man pratar med
• repetera meningar i huvudet innan man säger dem
• hålla hårt i ett glas eller en penna för att handskakningar inte ska synas
• dölja ansiktet med håret, händerna eller en polokrage
• prata så lite som möjligt, eller tvärtom prata på för att slippa tystnad
• planera i detalj vad man ska säga och i vilken ordning
• hålla sig i utkanten av rummet eller vid den man känner bäst

Gemensamt för dem är syftet: att minska risken för att göra bort sig eller att dölja tecken på nervositet.

Varför de är begripliga

De ger omedelbar lättnad. Man tar sig igenom mötet, samtalet blir avklarat och obehaget blir mindre. Belöningen kommer direkt, vilket är precis så beteenden lärs in och blir vanor. Det är därför de sitter så hårt.

Priset

Problemet är slutsatsen du drar efteråt. Gick det bra tillskrivs det strategin: det gick bara för att jag hade förberett varje mening, för att jag stod i skymundan, för att jag höll i glaset. Din förutsägelse om vad som skulle hända utan dem blir aldrig prövad och därför kan rädslan bestå hur många lyckade situationer du än går igenom.

Många säkerhetsbeteenden har dessutom bieffekter. Att undvika ögonkontakt och prata lite kan få dig att verka mer avvaktande än du vill. Att repetera meningar i huvudet gör att du hör sämre vad andra säger och lättare tappar tråden. Att spänna sig för att inte darra kan öka darrningen. Strategin blir alltså ibland en del av det den skulle skydda mot. Mer om det i artikeln om kroppsliga symtom.

Att undersöka dem i stället för att bara sluta

I behandling kartläggs först vilka strategier du använder, ofta fler än man tror. Sedan prövas de: samma typ av situation där du första gången agerar som vanligt och andra gången utan strategierna, med en tydlig förutsägelse av vad du tror ska hända formulerad i förväg. Denna jämförelse visar ofta på viktiga skillnader.

Många beskriver det som förvånande att det inte bara gick lika bra utan ofta bättre: samtalet blev mer levande och de kände sig mindre stela. Läs mer om varför exponering handlar om mer än att utsätta sig eller om hela behandlingsupplägget.

Källor

• Mörtberg, E. (2026). Social ångest. I L.-G. Öst (Red.), KBT inom psykiatrin (3:e uppl.). Natur & Kultur.
• Wells, A., Clark, D. M., Salkovskis, P., Ludgate, J., Hackmann, A., & Gelder, M. (1995). Social phobia: The role of in-situation safety behaviors in maintaining anxiety and negative beliefs. Behavior Therapy, 26(1), 153–161.