Kan man reparera en relation efter otrohet?

Otrohet är den vanligaste enskilda orsaken till separation och en av de vanligaste anledningarna till att par söker terapi. Frågan de flesta bär på i början är enkel att formulera och svår att svara på: går det att komma tillbaka från det här?

Svaret är att det går för en del par, inte för alla och att det tar tid. Det som avgör är i hög grad hur ni hanterar månaderna efter.

Varför reaktionerna liknar trauma

Många forskare och behandlare betraktar otrohet som ett interpersonellt trauma. Skälet är att grundläggande antaganden om relationen slås sönder på en gång:

• Jag kan lita på min partner.
• Jag vet vem jag lever med.
• Vi har samma bild av vad vår överenskommelse innebär.

Den som blivit sviken beskriver ofta symtom som liknar dem vid trauma: påträngande bilder och tankar, sömnsvårigheter, kraftiga känslosvängningar, ett tvingande behov av att veta detaljer varvat med en önskan att slippa. Läs mer om trauma och PTSD.

Även den som varit otrogen kan känna stark skam, rädsla, sorg och förtvivlan. Ibland leder skammen till att personen blir tyst, går i försvar eller försöker få samtalet att ta slut. För den sårade kan det då uppfattas som ytterligare ett tecken på likgiltighet eller fortsatt hemlighetsmakeri.

Reaktionerna kan vara överväldigande, men de är ofta begripliga svar på att tryggheten i en nära relation plötsligt har rubbats.

Vad ökar möjligheten att relationen återhämtar sig?

Det finns inga garantier, men vissa förhållanden brukar öka sannolikheten:

• Otroheten är avslutad och ingen fortsatt hemlig kontakt pågår.
• Den som varit otrogen visar ånger och tar ansvar utan att förminska eller skylla ifrån sig.
• Relevant information ges öppet och sammanhängande.
• Båda är beredda att undersöka sitt eget sätt att fungera i relationen.
• Det finns en vilja att lägga tid och kraft på förändring.
• Det går gradvis att prata om det som hänt utan att samtalen alltid övergår i attacker, hot eller total avstängning.

Att svara öppet på frågor är svårare än det låter. Samtidigt visar erfarenhet att det ger den sårade en känsla av kontroll och förutsägbarhet, vilket är precis det som gått förlorat.

Vad menas egentligen med otrohet?

Definitionen som ofta används är bred: en hemlig sexuell, romantisk eller känslomässig relation som bryter mot ett löfte om exklusivitet. Den rymmer alltså också känslomässig otrohet och kontakter som skett enbart digitalt.

Samtidigt varierar värderingar kring detta i stor utsträckning mellan kulturer, par och individer. Alla upplever inte en otrohet som traumatisk och i parterapi undersöks vad det betyder för just er.

Tre faser i arbetet

Ett vanligt upplägg följer tre steg, som inte alltid är helt åtskilda:

1. Att stabilisera situationen. I början ligger fokus på det mest akuta. Ni kan behöva hjälp att minska skadliga gräl, hantera starka känslor och få vardagen att fungera. Finns barn behöver deras trygghet skyddas, utan att de dras in som budbärare, tröstare eller domare.

Det kan också vara viktigt att bedöma hur ni båda mår individuellt. En uppdagad otrohet kan följas av svår ångest, depression, sömnproblem, ökad alkoholkonsumtion eller tankar på att inte vilja leva hos båda parter. Hot, kontroll och våld tas alltid på allvar.

2. Att förstå vad som har hänt. När det finns lite mer stabilitet kan ni undersöka både otroheten och relationens historia. Den sårade behöver få möjlighet att uttrycka vad sveket har inneburit. Den som varit otrogen behöver kunna lyssna, ta ansvar och försöka förstå konsekvenserna utan att omedelbart gå i försvar.

Samtidigt utforskas hur otroheten kunde utvecklas. Målet är inte att göra båda lika ansvariga för själva otroheten, utan att skapa en tillräckligt tydlig bild för att ni ska kunna dra slutsatser av det som hänt.

3. Att ta ställning till framtiden. Först därefter blir det ofta möjligt att mer genomtänkt fråga vad ni vill göra med relationen. Vill båda försöka fortsätta? Vad måste i så fall förändras? Hur ska tillit byggas i handling, inte bara genom försäkringar? Vilka gränser behöver vara tydligare? Hur kan ni hantera problem innan de växer sig stora?

För vissa leder arbetet till en fortsatt relation. För andra leder det till en separation som är mer genomarbetad och mindre präglad av den akuta krisen.

Om förlåtelse

Förlåtelse missförstås lätt som att man godkänner det som hänt eller att man ska glömma. Så används inte begreppet här. Det innebär i stället tre saker: att få en mer balanserad bild av händelserna och av personen, att den negativa laddningen minskar och medkänslan blir möjlig och att man släpper anspråket på upprättelse och straff.

Det viktiga är att förlåtelse är något som kan växa fram som resultat av arbetet. Det är ingenting man kan bestämma sig för i vecka två och ingen bör pressas till det.

Individuella samtal och sekretess

I den här typen av arbete ingår vanligtvis enskilda samtal med var och en. De är värdefulla för att förstå bakgrunden och för att bedöma om något annat behöver behandlas parallellt. Villkoren för vad som stannar i det enskilda samtalet gås igenom i förväg.

Läs vidare

Här finns mer om hur parterapi går till, om varför ni missförstår varandra och om parterapi vid relationsproblem.

Källor

• Gordon, K. C., Khaddouma, A., Baucom, D. H., & Snyder, D. K. (2015). Couple therapy and the treatment of affairs. I A. S. Gurman, J. L. Lebow & D. K. Snyder (Red.), Clinical handbook of couple therapy (5:e uppl., s. 412–444). Guilford Press.
• Baucom, D. H., Snyder, D. K., & Gordon, K. C. (2009). Helping couples get past the affair: A clinician's guide. Guilford Press.
• Christensen, A., Doss, B. D., & Jacobson, N. S. (2014). Reconcilable differences (2:a uppl.). Guilford Press.