Måste min partner förändras för att relationen ska bli bättre?

Nästan alla par kommer till första samtalet med en tydlig bild av vad som behöver hända: den andra behöver ändra sig. Ibland uttalat, oftare underförstått. Det är fullt begripligt. Samtidigt är det en av de vanligaste anledningarna till att förändring inte åstadkoms.

Två vägar framåt, inte en

I integrativ beteendeterapi för par (IBCT) betonas två vägar till en bättre relation: förändring och acceptans. Förändring handlar om att göra annorlunda. Acceptans handlar om att se samma beteende i ett annat ljus, så att det inte längre svider lika mycket.

Ett exempel. Anna blir ledsen när Patrik blir tyst under konflikter. Patrik blir tyst därför att han känner sig kritiserad och inte vet hur han ska göra situationen bättre. Förändringsspåret skulle kunna vara att Anna uttrycker sig mindre kritiskt genom att istället formulera sina känslomässiga behov tydligare och att Patrik övar på att lyssna aktivt istället för att dra sig undan. Acceptansspåret handlar om att förstå vad som händer mellan dem: varför Annas oro växer när Patrik blir tyst, varför Patrik blir ännu tystare när Anna pressar på och hur just det mönstret gör att båda får sina farhågor bekräftade.

Oftast behövs båda vägarna. Att lägga alla ägg i förändringskorgen är riskabelt, eftersom en hel del av det som skaver är olikheter i temperament och behov som helt enkelt inte går att förhandla bort.

Vad acceptans faktiskt betyder

Acceptans i det här sammanhanget är varken uppgivenhet eller eftergift. Det är en känslomässig och tankemässig förskjutning som bygger på tre saker: större förståelse för varför partnern gör som hen gör, klarsynthet om ens eget bidrag och en viss sympati för att båda kämpar med något.

Denna acceptans påverkar ofta våra tolkningar av den andres beteenden. Samma beteende kan få helt olika betydelse beroende på hur det tolkas. En sen hemkomst kan upplevas som jag betyder inte tillräckligt mycket för dig eller som du kämpar med att sätta gränser och känner dig otillräcklig. Händelsen är densamma, men när tolkningen förändras så förändras ofta också den känslomässiga reaktionen.

De flesta negativa saker som händer i en relation är inte oacceptabla. De är irriterande. Skillnaden är viktig, för den avgör hur mycket kraft det är värt att lägga på dem.

Varför acceptans ofta måste komma först

Om ni försöker förhandla om hushållsarbete mitt i en dragkamp kommer den ena parten nästan alltid att känna sig tvingad. Överenskommelsen håller så länge terapeuten finns i rummet och faller sedan.

Går ni i stället in via förståelse först, förändras stämningen. När båda känner sig förstådda snarare än anklagade blir viljan att ge något större. Först då är det läge att prata om konkreta förändringar.

Det finns en praktisk anledning också: paradoxalt nog händer det ofta att partnern faktiskt börjar ändra sig när kravet lättar. Förändring som växer fram naturligt håller bättre än förändring som följer en mer eller mindre överenskommen regel.

Regler eller genuin vilja?

I parterapi skiljer man på beteenden som styrs av en regel och beteenden som lockas fram av situationen själv. Regler och rutiner fungerar bra och kan minska konflikter när känslor inte är inblandade, till exempel för familjelogistik och praktiska uppdelningar. När det handlar om närhet, uppskattning eller sex finns det risk att regelstyrda beteenden blir mekaniska. En komplimang som gavs för att den stod på en lista väger sällan tungt. Läs mer om små positiva handlingar i vardagen. Men utgå från vad som fungerar för er.

Att planera in en återkommande dejtkväll är exempel på en regel och kan vara ett klokt sätt att ge relationen en plats i ett hektiskt liv om den på samma gång är förankrad i en genuin vilja. Då kan den planerade tillika efterlängtade dejtkvällen vara början på ökad närhet – men den blir sällan meningsfull om båda mest bockar av den på att-göra-listan. Målet är inte att släppa reglerna, utan att de med tiden ska få stöd av en genuin vilja att söka kontakt med varandra. I IBCT används därför beteendeförändringar som ett komplement till ett djupare arbete med förståelse och acceptans.

Frågor att ställa dig själv

• Vad i det som stör mig är en olikhet mellan oss snarare än ett fel hos den andra?
• Vilken baksida hos min partner hör ihop med en egenskap jag samtidigt uppskattar?
• Hur bidrar mitt sätt att ta upp saken till hens reaktion?
• Vad skulle det kosta mig att släppa just den här frågan?
• Vilken enda förändring skulle betyda mest, om jag bara fick välja en?

När förändring verkligen behövs

Acceptans gäller inte allt. Hot, våld, kontroll och pågående svek är inte något som ska rymmas inom en större förståelse. Där behövs skydd och tydlig förändring, inte nyansering.

Vill du läsa vidare finns artiklar om varför ni fastnar i samma bråk, om känslomässiga behov och om parterapi vid relationsproblem.

Källor

• Christensen, A., Doss, B. D., & Jacobson, N. S. (2014). Reconcilable differences: Rebuild your relationship by rediscovering the partner you love—without losing yourself (2:a uppl.). Guilford Press.
• Jacobson, N. S., & Christensen, A. (1998). Acceptance and change in couple therapy: A therapist's guide to transforming relationships. Norton.
• Roddy, M. K., Nowlan, K. M., Doss, B. D., & Christensen, A. (2016). Integrative behavioral couple therapy: Theoretical background, empirical research, and dissemination. Family Process, 55(3), 408–422.