Trött men inte sömnig: därför somnar du inte trots att du är utmattad

Det är en av de vanligaste beskrivningarna hos personer med långvariga sömnproblem: man är helt slut hela dagen, längtar efter kvällen och lägger sig utmattad, men i samma stund som lampan släcks är huvudet klarvaket. Upplevelsen är förvirrande och leder ofta till slutsatsen att något är fel på själva sömnförmågan. En rimligare förklaring är att trötthet och sömnighet är två olika saker och att kroppen kan vara utmattad och samtidigt alltför påslagen för att somna.

Trötthet och sömnighet är inte samma sak

Trötthet är en känsla av att vara tömd på energi. Den kommer av ansträngning, av att ha använt sig själv hårt under en dag, av stress som pågått länge eller av nedstämdhet. Sömnighet är något annat och mer specifikt: benägenheten att faktiskt somna. Den känns igen på tunga ögonlock, gäspningar, grus i ögonen och att blicken tappar fokus i tv-serien. Man kan vara djupt trött utan att vara det minsta sömnig och tvärtom kan man efter en pigg dag ändå somna på tio sekunder.

Skillnaden har praktisk betydelse. Den som lägger sig när tröttheten säger till, snarare än när sömnigheten gör det, hamnar lätt i långa stunder av vakenhet i sängen. Det är obehagligt i sig och över tid lär det dessutom kroppen att sängen är en plats för vakenhet och grubbel snarare än för sömn. Den inlärningen är en av de starkaste vidmakthållande faktorerna vid insomni och den som stimuluskontroll är tänkt att vända.

Sömnen är en deaktivering, inte en prestation

Sömn kan beskrivas som en sorts motsats till stress. Under stress mobiliserar kroppen resurser: puls, blodtryck, muskelspänning och tankeverksamhet ökar för att möta det som ska hanteras. Under insomnandet sker det omvända. Ämnesomsättning, puls, kroppstemperatur och muskelspänning sjunker och även tankarna och det målinriktade handlandet stillnar. Sömn är alltså inget vi utför, utan något som inträffar när tillräckligt mycket av aktiveringen har lagt sig.

Det förklarar varför utmattning och sömnlöshet kan förekomma samtidigt. Om aktiveringen är hög nog spelar det ingen roll hur länge man varit vaken. Kroppen hinner inte in i deaktiveringen, oavsett hur trött man känner sig.

Hyperaktivering: påslaget som inte stängs av

Inom sömnforskningen talar man om hyperarousal, ett förhöjt påslag som hos personer med insomni ofta finns kvar dygnet runt och inte bara på kvällen. Det syns i mätningar av bland annat hjärtfrekvens, stresshormoner och hjärnaktivitet och det märks subjektivt som en oförmåga att koppla av trots att man inte gör någonting särskilt.

Påslaget har flera källor som förstärker varandra. Kroppen kan vara aktiverad av långvarig stress eller av det som händer sent på kvällen: skärmar, arbete, träning eller diskussioner som drar igång systemet. Tankarna kan vara aktiverade genom planering, oro eller grubbel över dagen som gått. Och till det kommer den aktivering som själva sömnproblemet skapar, alltså oron för hur natten ska bli och kontrollen av hur lång tid det tar att somna. Just den sista formen är särskilt lömsk, eftersom ansträngningen att somna i sig höjer påslaget. Espie och medarbetare har beskrivit hur uppmärksamhet, avsikt och ansträngning tillsammans kan blockera den automatiska process som sömnen normalt är.

Varför tröttheten kan bli större av att sova mer

När dagarna är tunga är det naturligt att försöka kompensera: gå och lägga sig tidigare, ligga kvar på morgonen, ta en tupplur på eftermiddagen. Var för sig är det rimliga försök, men de minskar sömntrycket, alltså den biologiska drivkraft som byggs upp ju längre vi är vakna. Med lägre sömntryck blir det svårare att somna på kvällen, sömnen sprids ut över fler timmar och blir ytligare. Tröttheten dagen efter kan då vara större än om man sovit färre timmar men mer sammanhängande.

Trötthet vid insomni handlar därför sällan enbart om antalet timmar. Den handlar också om hur splittrad sömnen är, hur mycket energi vakenheten i sängen kostar och hur mycket av dagen som går åt till att bevaka den egna orken.

När tröttheten kan bero på något annat

Ihållande dagtrötthet beror inte alltid på insomni. Om du är mycket trött trots att du verkar sova tillräckligt länge, snarkar kraftigt eller har andningsuppehåll under sömnen, besväras av rastlösa ben på kvällarna eller vaknar tidigt på morgonen i kombination med nedstämdhet kan det finnas andra orsaker som behöver utredas. Läs mer i artikeln om andra sömnstörningar än insomni och om sambandet mellan sömn och stress och utmattning.

Vad som brukar hjälpa

I KBT vid insomni angrips det här från två håll samtidigt. Dels arbetar man med att sänka aktiveringsnivån och att låta läggdags styras av sömnighet snarare än av trötthet eller av klockan, dels med det som håller påslaget uppe: oron inför natten, bevakningen av sömnen och ansträngningen att somna. Vilken del som väger tyngst skiljer sig från person till person och det är därför behandlingen inleds med en kartläggning av dygnet i sin helhet snarare än enbart av nätterna.

Källor

• Riemann, D. m.fl. (2010). The hyperarousal model of insomnia. Sleep Medicine Reviews, 14(1).
• Espie, C. A. m.fl. (2006). The attention–intention–effort pathway in the development of psychophysiologic insomnia. Sleep Medicine Reviews, 10(4).
• Jansson-Fröjmark, M. (2026). Sömnstörningar. I L.-G. Öst (Red.), KBT inom psykiatrin (3:e uppl.). Natur & Kultur.