Därför blir små konflikter så stora

En diskbänk full av tallrikar. En fråga om när de ska plockas undan. Tio minuter senare sitter ni i olika rum och kvällen är förstörd. Efteråt tänker båda samma sak: hur kunde det bli så stort av något så litet?

Det handlar inte om disken

Ett exempel från parterapi. Erik har inte plockat undan. Anna ber honom göra det. Erik blir arg och kallar henne huspolis. Anna tystnar, diskar själv och går till ett annat rum.

Om man stannar vid innehållet blir samtalet snabbt tröstlöst: hur ofta diskar Erik egentligen, vore en lista en bra idé? Sådana samtal brukar bara befästa det som redan pågår. Frågan som öppnar är en annan: vad väcktes hos var och en?

Anna beskriver att hon känner sig rädd och besvärlig, att hon blir orolig att Erik ska tröttna på henne. Erik beskriver att han känner sig omyndigförklarad, som om han vore en idiot. Där ligger konflikten, inte vid diskbänken.

Varför reaktionen står i proportion till något annat

Vi bär alla med oss känsliga områden. Vissa reagerar starkt på minsta antydan till kritik. Andra på att bli lämnade utanför, kontrollerade eller inte tagna på allvar. En liten sak kan träffa mitt i ett sådant område och då blir svaret inte anpassat till händelsen utan till såret.

Utifrån ser det ut som en överreaktion. Inifrån är det en helt rimlig reaktion, fast på något annat än det som just hände. Det är därför försöket att förklara att det var ju bara disken aldrig fungerar. Det var inte bara disken.

Två sätt att skydda sig

När det ömma området träffas går de flesta in i ett invant skyddsbeteende. Några vanliga:

• Att hugga direkt. Kritik, ilska eller sarkasm som håller den andra på avstånd.
• Att anpassa sig. Att tystna, ge med sig och göra det själv.
• Att stänga av. Att gå ut, ta en öl med en kompis, försvinna in i telefonen.

Skyddet fungerar för stunden. Problemet är att båda parters skydd oftast triggar den andres. Eriks ilska bekräftar Annas rädsla för att bli lämnad. Annas tystnad bekräftar Eriks känsla av att vara en besvikelse. Ingen av dem menar det, men cirkeln snurrar vidare av sig själv.

Frågan som brukar vända samtalet

I stället för vad gjorde hen är frågan vad väckte det hos dig. Och sedan: vad skulle du ha behövt av din partner för att känslan skulle klinga av?

Svaren är ofta förvånansvärt konkreta och rimliga. Anna behövde att Erik visade att han bryr sig om hur hon känner det, i stället för att bli arg. Erik behövde att Anna såg det han faktiskt gör och att hon inte drog sig undan. Inget av det handlar om disken. Läs mer om känslomässiga behov i relationen.

Vad ni kan pröva hemma

• Kom överens om att ni inte löser sakfrågan mitt i en upptrappning.
• Ta upp händelsen dagen efter, när båda är lugna och börja med vad ni kände.
• Säg vad du behövde, inte vad den andra borde ha gjort.
• Lyssna färdigt utan att korrigera detaljer i den andras version.
• Notera vilken situation som återkommer. Ofta är det bara en eller två.

Läs vidare

Om ni känner igen er kan artikeln om modes i nära relationer förklara vad som händer när skyddet tar över helt, och den historiska bågen varför just det här området är ömt hos just dig. Här finns också mer om parterapi vid relationsproblem.

Källor

• Simeone-DiFrancesco, C., Roediger, E., & Stevens, B. A. (2015). Schema therapy with couples: A practitioner's guide to healing relationships. Wiley-Blackwell.
• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema therapy: A practitioner's guide. Guilford Press.
• Christensen, A., Doss, B. D., & Jacobson, N. S. (2014). Reconcilable differences (2:a uppl.). Guilford Press.