Copingmodes: kapitulation, undvikande och överkompensation

När ett gammalt sår rörs vid gör vi något för att slippa känna. Det sker automatiskt och oftast utan att vi märker det. I schematerapi kallas de här strategierna för copingmodes och de beskrivs i tre former: att ge efter, att undvika och att göra tvärtom.

Ny inom schematerapi? Börja gärna med översikten som visar hur känslomässiga behov, scheman och modes hänger ihop.

Varför vi copar

Ett aktiverat schema gör ont. Skam, ensamhet, rädsla för att avslöjas eller lämnas är känslor de flesta gör mycket för att slippa. Coping är hjärnans nödlösning och den fungerar faktiskt, i alla fall för stunden. Problemet är priset. Läs mer om hur scheman aktiveras.

Kapitulation: att leva som om schemat vore sant

Här ger vi efter. Vi beter oss precis som schemat föreskriver och bekräftar därmed det gång på gång.

• Den som bär på ett skamschema tar på sig skulden direkt när något går fel, även när det uppenbart inte är hens ansvar.
• Den som lärt sig att andras behov går först säger ja till ännu ett uppdrag trots att kalendern redan är full.
• Den som förväntar sig kritik dras till partners och chefer som faktiskt är kritiska. Det känns bekant och därmed märkligt tryggt.

Kapitulation känns ofta inte som en strategi utan som verkligheten. Så här är det ju bara. Det är det som gör den svår att få syn på.

Undvikande: att hålla sig undan det som kan väcka såret

Här ser vi till att aldrig hamna i situationen. Undvikandet kan vara yttre eller inre.

• Att tacka nej till festen, presentationen eller den där första dejten.
• Att byta ämne så fort samtalet blir personligt.
• Att stänga av inombords: bli tom, känna ingenting, gå in i jobbet, serierna, träningen eller telefonen.
• Att dämpa med mat, alkohol, shopping eller ständig aktivitet.

Ett mänskligt problem med avstängning är att den sällan är selektiv. Den som stänger av sina ledsna känslor tillräckligt länge kommer till slut att stänga av även glädjen. Många beskriver just det: inte förtvivlan, utan att inget riktigt känns.

Överkompensation: att göra tvärtom med besked

Här bemöts såret genom att bevisa motsatsen. Utsidan ser ofta stark ut, ibland till och med beundransvärd.

• Den som känner sig otillräcklig jobbar dubbelt så hårt som alla andra och blir aldrig nöjd.
• Den som bär på skam kan uppträda överlägset eller kritiskt och göra andra små i stället.
• Den som är rädd att bli lämnad tar kontroll: bestämmer, kollar, kräver bekräftelse.
• Den som känner sig maktlös hugger först i en konflikt, innan någon annan hinner göra det.

Överkompensation belönas ofta av omgivningen, särskilt i arbetslivet. Det är en av anledningarna till att den kan pågå i decennier och ibland ta slut först i form av utmattning. Läs mer om perfektionism och stress.

Samma sår, tre olika utsidor

Ta ett skamschema som exempel. Vid kapitulation lever personen som om det verkligen vore något fel på henne, väljer kritiska relationer och nedvärderar sig själv. Vid undvikande delar hon aldrig med sig av det skamfyllda av rädsla för att bli avvisad. Vid överkompensation uppträder hon kritiskt och perfekt och visar aldrig en spricka.

Tre helt olika beteenden och samma grundproblem: alla tre utgår från att schemat stämmer och därför cementerar de det.

Kortsiktig lättnad, långsiktig kostnad

Hur coping förändras

Det första steget är inte att sluta. Det är att förstå vad strategin skyddar mot. Coping uppstod av goda skäl och den som bara försöker tvinga bort den brukar hamna i skam över att inte lyckas.

• Ge strategin ett namn så att den går att se utifrån.
• Ta reda på vilken känsla den håller ifrån dig och vilket behov som ligger under.
• Väg för- och nackdelar konkret, inte moraliskt.
• Pröva små steg i motsatt riktning, i en takt som går att stå ut med.
• Se till att det sårbara får något annat i stället, annars kommer copingen tillbaka.

Det sista är avgörande. En copingstrategi går sällan att ta bort, den behöver ersättas. Det är där den sunda vuxna kommer in.

Källor

• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema therapy: A practitioner's guide. Guilford Press.
• Arntz, A., & Jacob, G. (2013). Schema therapy in practice: An introductory guide to the schema mode approach. Wiley-Blackwell.
• Perris, P., & Gyllenhammar, C. (2018). Schematerapi: En klinikers handbok & en terapiberättelse. Natur & Kultur.