Hur hänger känslomässiga behov, scheman och modes ihop?

Har du någon gång tänkt: varför reagerade jag så starkt? Kanske blev du övertygad om att någon skulle lämna dig, kände dig värdelös efter ett litet misstag eller började genast anpassa dig, dra dig undan eller försöka ta kontroll. Efteråt kan reaktionen kännas svår att förstå.

Schematerapi bygger på att sådana ögonblick ofta handlar om mer än situationen här och nu. Tidigare erfarenheter kan väcka starka känslor och gamla övertygelser om oss själva och andra, samtidigt som invanda sätt att skydda oss automatiskt tar över. Den här artikeln ger en överblick över hur den schemateoretiska modellen hänger ihop, från känslomässiga behov och scheman till modes och copingstrategier, och länkar vidare till fördjupningar om varje del.

Den schemateoretiska modellen i korthet

Det schemateoretiska ramverket kan illustreras i ett flödesschema med flera länkar. Varje länk förklaras mer utförligt längre ned och i egna artiklar.

1. Grundläggande känslomässiga behov

Enligt den schemateoretiska modellen föds alla vi människor med ett flertal känslomässiga behov, oavsett var i världen vi föds. Behoven brukar delas in i fyra områden: anknytning och acceptans, färdighet och självständighet, struktur och gränser samt utrymme för både lekfullhet och rimliga krav.

Ingen förälder tillfredsställer alla barnets behov till fullo i varje given stund under uppväxten och det behövs inte heller. Det räcker att det blir tillräckligt bra: att barnet känner sig älskat, uppmuntras att utveckla sina egna förmågor och uttrycka sig, får rimliga gränser att förhålla sig till och uppmuntras att ibland stå ut med kortsiktigt obehag för att nå önskvärda långsiktiga resultat, att man kan ha roligt tillsammans och att den vuxna vågar be om ursäkt när det blivit fel. Läs mer om de känslomässiga grundbehoven.

2. Hur scheman utvecklas

När ett och samma grundläggande känslomässiga behov vid upprepade tillfällen och över tid blir otillfredsställande tillgodosett kan det uppstå ett känslomässigt sår, det som i schematerapi kallas schema. Ett schema är inte en tanke utan ett paket av minnen, känslor, kroppsreaktioner och tolkningar. Det fungerar som ett filter genom vilket vi läser både oss själva och andra.

Barn är kreativa och hittar sätt att hantera situationen. Ett barn med opålitliga vuxna kan lära sig att stänga av behovet av närhet, ett annat kan hålla sig nära och vaka över att ingen försvinner. Strategierna var kloka då. Problemet är att de ofta följer med in i vuxenlivet där de inte längre behövs. Läs mer om vad scheman är och hur de uppstår.

3. Hur scheman aktiveras

Ett schema är oftast vilande. Det märks först när något i nuet påminner om det gamla: en blick, ett tonfall, en försenad sms-svar, en kollega som avbryter. Bilden av tändsticksasken är användbar. Schemat är plånet, händelsen är tändstickan och reaktionen är lågan som flammar upp.

Aktiveringen går fort och sker sällan medvetet. Det vi märker är att tillståndet plötsligt ändras: kroppen spänns, allt känns svartvitt, känslan blir mycket större än vad situationen verkar motivera. Just den obalansen, att reaktionen är starkare än händelsen, är en av de tydligaste signalerna på att ett schema är i spel.

4. Modes: tillståndet du hamnar i

Ett mode är det sinnestillstånd som tar över när schemat aktiveras. Det omfattar känslor, tankar och beteenden som hänger ihop. I schematerapi talar vi om fyra huvudgrupper:

• Barnmodes – det sårbara, det arga, det impulsiva och det glada barnet.
• Kritiska och krävande modes – den hårda inre rösten som kräver, dömer eller skuldbelägger.
• Copingmodes – de strategier vi använder för att slippa känna: ge efter, undvika eller överkompensera.
• Den sunda vuxna – den del som kan möta de övriga.

Läs mer om vad modes är och om barnmodes och kritiska modes.

5. Coping: det som hjälper nu men kostar sen

Copingmodes är vår automatiska nödlösning. De brukar beskrivas i tre former: att ge efter för schemat och leva som om det vore sant, att undvika allt som kan väcka det eller att överkompensera genom att göra tvärtom med besked. Alla tre ger snabb lättnad. Alla tre utgår samtidigt från att schemat stämmer och därför cementerar de mönstret. Läs mer om copingmodes och de tre strategierna.

6. Den sunda vuxna bryter kedjan

Målet i schematerapi är inte att aldrig bli aktiverad. Scheman försvinner sällan helt, men de kan bli svagare och de kan bemötas annorlunda. Den sunda vuxna är det mode som kan känna igen vad som händer, trösta det som är sårbart, tona ned den inre kritikern och välja ett annat sätt att svara.

I terapin arbetar vi både med förståelse och med känslomässig bearbetning, bland annat genom gestaltande tekniker som visualisering och stolsövningar. De används eftersom känslor styrs av andra nätverk i hjärnan än tankar. Att veta något räcker sällan för att det ska kännas annorlunda. Läs mer om den sunda vuxna.

Ett exempel genom hela kedjan

Anna får ett kort mejl från sin chef: kan du komma in en stund? Behovet av trygghet och acceptans möttes inte särskilt väl under hennes uppväxt och ett schema kring att inte duga finns kvar. Mejlet blir tändstickan. Inom några sekunder är hon i ett sårbart barnmode och den inre kritikern fyller på: du har säkert missat något igen. Hennes coping är överkompensering, så hon går in i mötet överförberedd och lite spänd i tonen. Chefen ville bara ge en uppdatering.

Med en starkare sund vuxen ser förloppet annorlunda ut. Anna märker sammandragningen i magen, känner igen den, konstaterar att den känns äldre än situationen och går in i rummet nyfiken i stället för i försvar. Ingenting utanför henne har förändrats. Det är relationen till den egna reaktionen som har det.

Läs vidare

Fördjupa dig i scheman, modes, coping och den sunda vuxna, eller läs om schematerapi som behandlingsmetod.

Källor

• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema therapy: A practitioner's guide. Guilford Press.
• Arntz, A., & Jacob, G. (2013). Schema therapy in practice: An introductory guide to the schema mode approach. Wiley-Blackwell.
• Arntz, A., Rijkeboer, M., Chan, E., Fassbinder, E., Karaosmanoglu, A., Lee, C. W., & Panzeri, M. (2021). Towards a reformulated theory underlying schema therapy: Position paper of an international workgroup. Cognitive Therapy and Research, 45(6), 1007–1020.
• Perris, P., & Gyllenhammar, C. (2018). Schematerapi: En klinikers handbok & en terapiberättelse. Natur & Kultur.