Vad är modes i schematerapi?

Det var inte jag som sa det där. Många beskriver samma sak efter ett bråk eller efter ett möte som gick snett. Man känner inte igen sig och förstår inte varifrån hårdheten eller tystnaden kom. I schematerapi kallas det som tog över för ett mode.

Ny inom schematerapi? Börja gärna med översikten som visar hur känslomässiga behov, scheman och modes hänger ihop.

Ett mode är ett tillstånd, inte en egenskap

Ett mode omfattar känslor, tankar, kroppsreaktioner och beteenden som hänger ihop och som för stunden kan färga hela upplevelsen. Vi har alla flera och vi rör oss mellan dem hela dagarna utan att lägga märke till det. Det är inget konstigt och inget sjukligt. Det blir ett problem först när växlingarna sker snabbt, blir extrema eller leder oss dit vi inte vill.

Schema eller mode?

Schemat är det gamla såret. Det finns kvar även när ingenting händer, ungefär som plånet på en tändsticksask. Modet är det som händer när stickan rivs mot plånet: lågan som flammar upp och får oss att bli avstängda, självkritiska eller känslostyrda.

• Schemat är varaktigt. Modet är tillfälligt.
• Schemat är oftast omedvetet. Modet går att lägga märke till i kroppen.
• Ett och samma schema kan ge upphov till flera olika modes.

Skillnaden är praktiskt viktig. Det är svårt att arbeta direkt med ett schema i stundens hetta. Att märka att man växlat mode är däremot fullt möjligt och det är där förändringen börjar. Läs mer om vad scheman är.

De fyra grupperna av modes

Barnmodes

Alla vuxna är förstås vuxna. Men när vi blir sårade, lämnade ensamma eller mycket pressade fungerar hjärnan sämre och vi kan reagera på ett mindre vuxet sätt. Hit hör det sårbara barnet, det arga barnet, det impulsiva barnet och det glada barnet. Det handlar inte om att man blir ett barn igen, utan om att tidiga känslomässiga erfarenheter aktiveras.

Copingmodes

Copingmodes är det vi gör för att slippa känna. De brukar beskrivas i tre former: att ge efter för schemat, att undvika allt som väcker det eller att överkompensera genom att göra tvärtom. Alla ger lättnad på kort sikt och alla utgår från att schemat är sant.

Föräldramodes

Detta är de inre rösterna som en gång kom utifrån och som nu låter som våra egna. De kan vara kritiska, krävande eller skuldbeläggande: skärp dig, du borde klara mer, det är ditt fel att de är ledsna. Rösten känns saklig men den är sällan hjälpsam.

Sunda modes

Hit hör den sunda vuxna, den del som kan känna och tänka samtidigt, och det glada barnet som kan leka och vara spontan utan att först ha förtjänat det. Målet i terapin är att stärka dessa så att de kan möta de övriga.

Fördjupa dig i barnmodes och kritiska modes, copingmodes och den sunda vuxna.

Varför olika modes aktiveras

Vilket mode som slår till beror på vilket schema som rörs vid och vilken strategi som blev inlärd tidigt. En kritisk kommentar kan för den ena bli skam och tystnad, för den andra ilska och motangrepp. Utsidan skiljer sig men aktiveringen är densamma.

Sammanhanget spelar också stor roll. Samma person kan vara lugn och kompetent i ett möte på jobbet och sedan hamna i ett sårbart mode hemma över något till synes litet. Det är i nära relationer mest står på spel och därför blir växlingarna tydligast där. Trötthet, hunger, stress, alkohol och sömnbrist sänker dessutom tröskeln rejält.

Att märka att du växlat

Tecknen är oftast kroppsliga innan de blir tankemässiga:

• Käkarna spänns, rösten blir hårdare, tempot ökar.
• Allt känns plötsligt svartvitt: alltid, aldrig, hopplöst.
• En känsla av att du måste vinna just den här repliken.
• En plötslig tomhet eller likgiltighet, som om du tittar på utifrån.
• Reaktionen är större än vad situationen verkar motivera.

Många har nytta av att ge sina modes namn, gärna vardagliga och lite humoristiska: sidan som hugger direkt, sidan som drar ned rullgardinen. Namnen gör det möjligt att säga nu tror jag den där sidan tog över utan att någon känner sig anklagad. I parrelationer är det ofta den enskilt mest användbara förändringen. Läs mer om modes i relationen.

Vad man gör med det

Målet är inte att aldrig växla. Det kommer att hända. Målet är att märka det tidigare, att hitta tillbaka snabbare och att kunna ta hand om det som ligger under. I terapin arbetar vi med varje mode för sig: trösta det sårbara, ta ilskan på allvar utan att låta den styra, tona ned kritikern och gradvis göra copingstrategierna mindre nödvändiga.

Eftersom känslor styrs av andra nätverk i hjärnan än tankar räcker det sällan att förstå detta intellektuellt. Därför används gestaltande tekniker som visualisering och stolsövningar, där de olika sidorna får komma till tals och där gamla situationer kan få ett annat slut.

Källor

• Arntz, A., & Jacob, G. (2013). Schema therapy in practice: An introductory guide to the schema mode approach. Wiley-Blackwell.
• Young, J. E., Klosko, J. S., & Weishaar, M. E. (2003). Schema therapy: A practitioner's guide. Guilford Press.
• Perris, P., & Gyllenhammar, C. (2018). Schematerapi: En klinikers handbok & en terapiberättelse. Natur & Kultur.